Gladbilder

Pyret.

På väg hem från rallytävlingen, genom fantastiskt vackert landskap kring Herrljunga – en av de vackraste trakterna jag sett. Där var ekar och alléer och ängar/hagar med svartvita kossor och sädesfält som lyste gyllegula i kvällssolen och vackra stenmurar och små träddungar och fantastiska skogar och allt var så grönt och inbjudande och böljande och ljuvligt!

Ett nytt sammanhang. En helt ny värld, så totalt olik allt jag är van vid. Ett språk jag, än så länge, inte begriper många ord av. Men, en värld som ändå har mycket gemensamt med min. Skratt och vänskap och gemenskap och generositet och hjälpsamhet. Och fastän jag är alldeles ny, både i den här nya världen och hos de som befolkar den, så känner jag mig inte obekväm, tvärtom.

Och jag ler mest hela tiden och mår så gott.

Känner mig framme. Hemma.