Pershyttans bergsmansby

Pershyttans bergsmansby ligger strax utanför Nora.

“Här kan man se, uppleva och förstå sambanden från malmen i gruvan till framställningen av järn i hyttan. Här finns också de naturtillgångar – malm, skog och rinnande vatten – som var nödvändiga i järnproduktionen.

I området kan du vandra runt och se hytta, hyttby, gruvområde med gruvor, industrilämningar, transportsystem, vattensystem, enskilda byggnader och miljöer. Alla dessa delar berättar tillsammans med det omgivande landskapet om hur hytt- och gruvdriften påverkat landskapet från medeltiden fram till mitten av 1900- talet. Här kan du följa delar av det svenska bergsbrukets utveckling men också människornas livsvillkor i en gruv- och hyttby.
Pershyttan blev Örebro läns första kulturreservat 2005.”

(Källa: Örebro läns museum.)

“Det var bäcken som bestämde var hyttan skulle byggas. Det rinnande vattnet utnyttjades hela vägen. Väldiga vattenhjul snurrade och drev blåsbälgar i hyttan och stånggångar, som pumpade gruvhålen torra från grundvatten. Kvarn och såg fick också sin kraft från bäcken. Vattenflödet tämjdes och reglerades med hjälp av dammar och kanaler. På 1900-talet leddes vatten i en tub till ett kraftverk som alstrade elektricitet.”
(Källa: Länsstyrelsen Örebro län.)

“Byn växte upp runt hyttan och nedströms längs bäcken. Närmast hyttan bodde bergsmännen. Deras herrgårdslika gårdar från 1700- och 1800-talen skvallrar om rikedom och status. Gruvarbetarna och kolarna bodde i små torp i byns ytterkanter. Längre ner vid bäcken växte 1800- och 1900-talsbebyggelsen fram. Bebyggelsen i Pershyttan visar hur byn har utvecklats från en bergsmansby till ett ”bolagssamhälle” och slutligen till ett samhälle där man bor i privatägda småhus och arbetar någon annanstans.”
(Källa: Länsstyrelsen Örebro län.)

“I Pershyttan har man framställt järn sedan medeltiden. Troligen har hyttan hela tiden legat på samma ställe vid Smygarebäcken. Den fick sin nuvarande utformning 1856 och inrymmer bland annat rostugn och träkolsbaserad masugn. Idag står hyttan där precis som den lämnades efter sista blåsningen 1953, komplett med utrustning och allt. På hyttbacken stårockså ett av de stora kolhusen kvar.”
(Källa: Länsstyrelsen Örebro län.)