Sticks, också.
Idag är en sån dag, helt enkelt. Kom för nära och WHAM!
Jag som faktiskt älskar sol och värme tycker det är för varmt, för kvavt, för klibbigt. Jag stickade inte en maska igår, det var helt enkelt alldeles för varmt för att sitta och hålla i garn. Ingen stickning på ett dygn = grinig Ulrika.
Idag är det än så länge “bara” 25 grader i skuggan men det är kvavt och klibbigt och det känns som man inte kommer undan det någonstans. Jag som längtat efter varm sommar sitter nu och hoppas att de moln jag kan skymta bland trädtopparna ska föröka sig, sprida ut sig och släppa ifrån sig befriande, friskt regn. Gör dom det ska jag gå ut och ställa mig mitt i, jag lovar!
Jag känner mig lika trevlig som en rabiesgalen byracka idag.
Det är inte bara värmen, förstås. Det pågår saker i mitt privatliv som gör att jag känner mig stressad och orolig och trängd. Jag borde vara lycklig istället. Jag borde verkligen det, för saker sker ju som jag önskat och hoppats på. Kanske blir jag lycklig, så småningom. Eller åtminstone gladare. Ibland önskar jag att jag var en äkta Svensson, som gjorde allt enligt Svensson-mall 1A. Som aldrig tog annorlunda beslut, aldrig stack ut. Men bara ibland. Jag kan inte göra saker som känns fel bara för att göra andra nöjda. Så kan man inte leva. Jag vet, för jag har försökt.
Jag är ingen vacker, nätt liten fin-blomma som tycker om att bli placerad i en välordnad rabatt tillsamans med hundra andra exakt likadana fin-blommor där man ska bete sig exakt som alla andra. Jag är en nässla. En överlevare. Envis så det nästan slår över alldeles. Vill inte! Kan själv! Nu!
Jo. Jag både sticks och bränns.
Men ibland blommar jag, också. Och det kommer säkert snart sådana dagar igen. Får jag sticka lite snart så går det fortare. Please?
Om bloggen:
Finns någon Svensson-mall 1 A?
Det tror jag inte.
Ju äldre jag blir, desto mer upptäcker jag att människor gör helt oväntade saker.
På mitt jobb har tre kvinnor blivit ensamseglare inom loppet av sju månader!
Människor hissar segel och ger sig iväg på de mest strapatsrika seglatser, men dom vågar och gör det.
Sällan blir framtiden precis så där som man har drömt om, men det kan bli bra ändå.
Jättebra.
Fast kanske annorlunda än det man tänkte sig från början?
Allt gott till madamen! Stick dig inte på dig själv bara.
Kram, kram.
Posted on July 4, 2010 at 11:57.
Å om du visste så många som förfasar sig över mitt sätt att leva. “Så kan man väl inte göra!”…
Nåja.
Det kan man ju faktiskt inte rätta sig efter.
Det blir nog bra.
Posted on July 4, 2010 at 12:02.
K-R-A-M!
Aj!!
Seriöst. Hoppas du mår bättre snart. Det är sååå jobbigt att må som du gör nu.
Posted on July 4, 2010 at 12:07.
En del flickor är som siameser. Vi andra är som Hello Kitty.
Stå på dig Ulrika och följ hjärtat! Det ordnar sig!
Posted on July 4, 2010 at 13:19.
Vad skönt att höra att saker sker som du önskat och hoppats på.
Jag hoppas innerligt att du skall finna ro framöver, vare sig det blir i Arvidsjaur eller kanske någon helt annanstans.
Själv skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bryta upp från gammalt och vant och flytta till något annat ställe, gärna söderut. Kanske Skåne. Men jag måste hitta ett annat arbete i så fall och det är inte det lättaste. Men drömma kan man alltid göra.
En Lotto-vinst skulle vara kanon
Nu skall jag ta en iskall dusch – det lugnar både en överhettad kropp och en orolig själ.
Posted on July 4, 2010 at 15:05.
Var dig själv, det är det bästa. Sen får väl andra tycka vad dom vill. Att vara en “Svensson” tror jag inte är något att sträva efter.
Posted on July 4, 2010 at 20:31.
Jag har en t-shirt med texten “Be different. Be yourself.”
Ett bra motto tycker jag.
Posted on July 5, 2010 at 00:12.
Vad härligt att du beskriver dig som en nässla! Full av kraft, vilja och med många olika bottnar. Ett typsikt sydeuropeiskt beteende och personlighet. Full av vilja, kraft och kärlek. Tycker nog det verkar vara du i ett nötskal. Var stolt över att du är en nässla och vågar visa känslor. Vad vore man utan känslor – en vandrande zombie? Eller en maskros som blåser i tusen bitar av en mild sommarbris?
Nä, heja nässlor!
Kram!
Posted on July 5, 2010 at 00:57.
Törs man våga sig in här nu?
Jag är lite för menlös jag, det bara blir det som blir osv..
Posted on July 5, 2010 at 21:05.
Även om det stormar kring dig som det verkar göra, ska du vara glad att du är en nässla! De är totalt omöjliga att utrota och de växer precis där de själva vill
Posted on July 6, 2010 at 07:49.
Du är en Ulrika och vi överlever,ok vi blir tilltufsade och kan tappa fotfästet men vi sätter ena foten framför den andra och går,stannar upp ibland och andas.Men det viktigaste är att du stannar upp och njuter.Själv bröt jag upp från värmland och flyttade till Mölndal,där kände jag 1 person.Jag har ett nytt liv och mår bra idag,ok visst har man sina dagar.
Allt ordnar sig.Kram PÅ dig.Ulrika
Posted on July 6, 2010 at 18:47.