upponer

Så känner jag mig. Alldeles, alldeles upp och ner.

Eller som plockepinn.

Jag har tappat kompassen och vet inte hur jag ska komma på rätt kurs igen.

Ligger och tänker på Caprifools ord.
Att det ska vara så förbannat svårt att säga som det egentligen är.


8 Comments on “Upp och ner”

  1. Therese says:

    Säg till om du vill ta en promenad!

  2. Mia says:

    Hoppas du hittar nån som du kan säga som det egentligen är till och att du hittar kompassen igen. Ta hand om dig, många kramar Mia

  3. Dödergök says:

    Upp och ner, precis så känns det här också just nu. Hoppas att vi landar med fötterna ner så småning om. Kram.

  4. Eva says:

    Upp och ner – livet. Var har du köpt din jättefina kjol?

  5. Elisabet says:

    Ja, jag inriktar mig också på kjolen, som var superfin …, och för övrigt tröstar jag mig med att du brukar komma på fötter igen ,-)

    Kram, kram.

    (Clas Ohlsson har fina GPS må du tro .-)

  6. Micke says:

    Hoppas du kommer på fötterna igen, på rätt kurs också.

    Fin kjol och färger!

  7. Stickfantomen says:

    Tvära kast i tillvaron förstår jag. Men det är tur att man kan sticka lite mera tills att det går att landa på rätt köl igen. Var rädd om dig!

  8. Mian says:

    Det brukar vända snabbt även åt andra hållet när det gäller dig, om jag inte minns fel ;)
    Ansluter mig till tidigare talare: läcker kjol!