En regnig Skärtorsdag i Västmanland

Det är väldans mörkt och grått väder idag men här och där hittar man ljuset man längtar efter. Bland tulpanstjälkarna i vasen till exempel.

Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne. Jag känner inte solsken i något av alternativen just nu, men min Haruni (Ravelrylänk) är i alla fall vackert gul. Den ska jag ägna mig åt idag tror jag.

Provlapp i vackert vitt Nepal. Det ska bli en uppifrån-och-ner-kofta, men jag har ännu inte lyckats bestämma mig för hur jag vill ha den så den är fortfarande bara i längtansstadiet.  Jag tänker lite på en horisontell fläta under bysten, men hur stickar man flätor “på bredden”? Måste man då börja med den och sedan plocka upp maskor från den, nedåt och uppåt, så att säga? Uff. Krångligt. Jag vill inte ha krångligt. Inte just nu. När livet är krångligt vill jag bara ha lätta, snälla, lydiga stickprojekt som gör exakt som jag vill.
Nepal är i alla fall ljuvligt att sticka med. En bra början.

Mer Cascade är på väg från Garnkorgen. En silvergrå nyans den här gången. Vad det ska bli vet jag inte än, inte mer än att det ska bli en kofta det också. Jag är bara tvungen att sticka mer i det härliga garnet! (Och just precis nu fick jag en finfin aning om vad jag vill ha för mönster upptill på den. Poff, bara! Ibland vaknar de sega hjärntrådarna till liv och får kontakt med varandra.)

Och jag sitter här och är ilsken och sorgsen och frustrerad och rädd och allt möjligt alldeles ihoptrasslat och tänker att idag (och igår och antagligen imorgon också) är min blogg verkligen inte så där glad och käck och allt-är-bara-fiiiint som man ibland tycker att livet verkar vara när man läser folks bloggar (min med rätt ofta).