I was going to give these to my mother-in-law for Christmas, but… I discovered after I finished them that the third ball of Eco Ull I bought was a different shade. So, half of the second mitten + the thumb of the first one is in another shade.

And it shows. Not in this picture, but believe me – it’s clearly visible.

I don’t know if a) the dye lot was very different between the first two balls and the third or b) I mistakenly bought another shade when I went to get the third ball.

Sigh.

I know, my mother-in-law probably wouldn’t mind at all and would probably love the mittens as they are. But it bugs me. It bugs the hell out of me. I will keep these and either knit another pair for her (I do love this pattern and don’t mind knitting it again) or make/buy her something else.


6 Comments on “Chevalier mittens”

  1. Dödergök says:

    Surt, men vantarna är jättefina! Jag skulle också vilja göra mig ett par.

  2. Ulricha says:

    Åh, vad fina,men vad tråkigt att det blev tokigt med färgen. Jag har ju också ett par Chevalier-vantar med garn i olika färgbad, det kanske vilar en förbannelse över dem :-)

  3. Ulrika says:

    Dödergök – illsurt! Men men, så går det när man vandrar i förkylningsdimma (jag skyller på den i alla fall). Och jag fick mig ju ett par ganska så fina vantar själv. :-)

    Ulricha – ja det blev riktigt tokigt. Det syns verkligen jättetydligt. Först vitt och sedan mer…gulvitt. :-/

  4. mo says:

    Yep – I’m sure she wouldn’t mind but I know exactly what you’re talking about. It’s just not RIGHT!! They’re beautiful, BTW.

  5. Kamilla Svanlund says:

    Vad fina de är! Jag funderade också på att göra ett par vantar med mönstret eftersom jag blev arg och leds på sockorna, så de har jag repat upp. Det är jättesurt när upptäcker sådana saker.

  6. Ulrika says:

    Mo – yeah, I’d go around being annyoed, I just know it.

    Kamilla – ja, surt är det. Och de är aningen för stora åt mig, dessutom. Så nu får de bli “allas” vantar här hemma. Jag kanske stickar mig ett mindre par, sen. För fina är de ju.