Stress, stickning och pannkakor

Oj, nu har det gått så där länge sen jag skrev här sist igen. Livet känns som en enda röra ibland. Nej, för det mesta. En röra av en massa bra saker visserligen, men ändock en röra. Som sambo/mamma/matte/företagare/student/timanställd/Stickamerafixare lider man inte brist på saker att göra i alla fall…

Något som slukar en stor del av ens tid är allt som ska fixas och donas till/från/med skolan. Mycket bra beskrivet av Linda och Boel. Jag instämmer till 100%. Mina barn är ju ganska stora nu (5:an resp. 9:an)och fixar mycket själva, men vissa saker kommer man inte undan och det som de klarar själva är i alla fall en stressfaktor för mig. Jag försöker att ta det lugnt och inte stressa så mycket över allt skolan “hittar på”, men det är inte alltid så lätt.  Det är lätt att känna sig som en dålig förälder. Det blir ju inte bättre av att man då och då får snorkiga blickar/kommentarer från lärare för att man inte alltid kommer på föräldramöten (men allvarligt – man sitter där i 2-3 timmar och ingenting blir sagt som inte kan skickas hem skrivet på ett enkelt litet papper. Tid som man kan använda så mycket bättre – tillsammans med sina barn t.ex.!) eller för att man inte vill engagera sig i tusen projekt. Jag orkar inte! Jag har inte tid! Jag vill inte! Det betyder faktiskt inte att jag inte är engagerad i mina barn, för det är jag. Det betyder bara att jag bara har 24 timmar per dygn (i motsats till de minst 48 som skolan verkar tro att man har…) och att jag är mycket noga med vad jag lägger den tiden på. I slutändan är det knappast föräldramöten och piffiga saker man är glad över, utan den tid man faktiskt var tillsammans med sina barn. Så det så!

Hm. Ok. Över till stickning.

Som vanligt har jag inte hunnit sticka så värst mycket, men en del har det blivit i alla fall. Mest på Clapotisen:

Jag älskar den!

Jag tycker färgerna är helt fantastiska och det blir så färgglatt och kul!

Garnet är toppen att sticka med och det är så roligt när det skiftar färg.

Det här är en riktig sån där “bara-några-varv-till”-sjal. Jag vet redan nu att den här kommer jag att använda hur mycket som helst!

Jag bestämde mig för att jag vill ha den längre än vad ett nystan räcker till så jag har beställt ett nystan från Get Knitted (eftersom Garnkorgen inte fått in mer av detta garn än).

Tack tack igen, Dödergök, för att du gav mig detta första nystan. Det är ren njutning att sticka på denna Clapotis.

Har ni sett att nya numret av Knitty är uppe, förresten? Flera fina sockmönster den här gången. Kanske dyker ett eller flera upp i sockklubben, man vet aldrig…

Jo, så har jag kommit igång lite smått med min “Eskimo-tröja” också:

Jag fick beställa grövre stickor för jag fick inte rätt stickfasthet med 8 mm. Nu stickar jag med 9 mm och det blir på pricken rätt stickfasthet. Och snabbt går det, med så tjockt garn!

Jag har också handlat hem stickor till Turn  A Square (mönstret finns gratis här, Ravelry):

Jag har inte hunnit börja på en mössa ännu, men kanske i helgen. Ser fram emot att testa Harmony-stickorna, man har läst så mycket gott om dem.

Jag har shoppat annat än stickor och garn också. Via den alltid vansinnigt inspirerande Ulricha hittade jag till Home Studio och därifrån till BellDesign (båda på Etsy), där jag raskt gjorde en beställning. Och idag kom ett litet paket, med detta innehåll:

Jättefina! Den röda tycker jag särskilt mycket om, den ska jag ha på mig ofta och titta på när ovan nämnda stress gör sig påmind.

Och sist men verkligen inte minst, jag har fått en jättefin utmärkelse av Boel:

Tack snälla, jag blev jätteglad!
Egentligen ska man nu välja ut flera bloggar att skicka den vidare till, men å jag tycker sådant är så besvärligt…det finns så många härliga bloggar och väljer jag bara några få känns det lite som jag väljer bort andra som jag också tycker väldigt mycket om. Så jag tänker göra som Linda och bara gotta mig.

Men nu måste jag sluta för nu ska jag steka pannkakor! Tjingeling!