Jo, det är kaos just nu. Överallt, känns det som.

I pluggandet, jobbandet, stickandet, familjelevandet…

Pluggandet går i och för sig bra, men de senaste veckorna har vi lärt oss så mycket nytt i en sådan rasande fart så nu börjar det känns rörigt. Dags att stanna upp, ta ett djupt andetag och repetera, repetera, repetera.

Jobbandet, ja där är det kanske inte kaos direkt, problemet är snarare: när ska jag hinna jobba?

Familjelevandet… puh. Alltså, allt är bra med mig och familjen, det är inte det. Men nu går vi in i en intensiv period med massor av födelsedagar (inklusive min egen, och hjälp vad nära det där 40-strecket börjar kännas nu :( ) och utvecklingssamtal och skolevenemang (är man en dålig förälder/person om man inte alls har lust (eller tid, för den delen) att lägga tid på att spela brännboll tillsammans med de andra föräldrarna en kväll, grilla korv en annan osv.? Suck.) och konfirmation och examensklädinköp och ja… Ni som har barn i skolålder vet jag menar…

Och så stickandet då… På den fronten händer det sorgligt lite här just nu. När jag väl har tid har jag inte ork, och tvärtom. Min Juno Regina är froggad för jag vet inte vilken gång i ordningen. Jag gör fel stup i ett. Det är väl en direkt följd av det där med orken; jag är för trött för de diagrammen helt enkelt. Jag har inte bestämt mig än om jag ska göra ett nytt (sjuttifjärde) försök eller om det helt enkelt får vara, vi får se.

Min Lehmus-sjal däremot går riktigt bra. Jag har precis börjat på härva nummer två och jag tror att sjalen kommer att bli ganska stor. Härligt! Det är en sådan ljuvlig stickning att ha i händerna; så väldigt, väldigt mjuk. Mönstret har jag lärt mig utantill vid det här laget, det räcker men en blick på varvnumret sen är det bara att sticka på. Det är perfekt när jag nu är så trött. Jag ska försöka komma ihåg att fota den någon gång under helgen.

Ett tag var jag riktigt trött på att sticka sockor – jag stickade så många till julklappar och födelsedagspresenter ett tag där – men nu känner jag mig jättesugen på ett sådant projekt igen. kanske blir det sockklubbens majmönster, Seduction Socks. De ser inte så mycket ut för världen i IK:s version tycker jag, men när man surfar runt på Ravelry hittar man hur många tjusiga versioner som helst! Jag har inget passande garn hemma, så jag får fundera lite på vad jag skulle vilja sticka dem i, om jag bestämmer mig för dem. Jag har ju det läckra Colinette Jitterbug som jag fick i Garn & Te-bytet, det skulle bli häftiga sockor. Fast, då får det bli ett annat mönster. (Förslag, någon?)

Nej, nu är det åter till kursböckerna. Jag har flera översättningsuppgifter som ska lämnas in, två prov och en hög andra uppgifter och allt ska vara klart i helgen. Jag hoppas hinna sitta en stund i solskenet också, med en mugg kaffe och en stickning.

En trevlig helg önskar jag er!


5 Comments on “K som i Kaos”

  1. Marianne says:

    Det låter som om du har några tuffa veckor framöver. Hoppas att du hinner med lite lugn och stickning.
    /Marianne

  2. Zooni says:

    Nej man är inte en dålig människa om man inte vill göra alla de där sakerna som man “måste” göra med skolan/föräldrar/scouter/dansgrupp/fotbollslaget eller vad det nu månne vara. Jag brukar välja att vara med på de saker som jag känner att jag och barnen får ut något av, något vi tycker är roligt och som vi gör tillsammans. När det gäller andra föräldrar så får de göra som de vill, jag umgås helst med min egen familj och mina egna valda vänner än folk som jag “måste/borde” umgås med. Tiden räcker inte för båda, då måste man välja :)

    Kram
    //Zooni

  3. mo says:

    Sounds wickedly busy. Hopefully you can find a bit of time for yourself in there somewhere. Enjoy the knitting.

  4. åsa i norr says:

    Jag håller helt och fullt med Zooni. Vad är det för nöje om man ska tvingas att delta i sånt som man varken orkar eller har tid med. Många gånger tycker tonårsungarna att det är ganska skönt att “slippa” ha sina föräldrar med sej.Det verkar ibland som om skolan glömmer bort att dom flesta föräldrar faktiskt är yrkesverksamma, ibland även nattetid.
    Stora kramar Åsa

  5. Ulrika says:

    Marianne – ja, det känns tungt nu. Men det är bara en månad kvar på den här terminens studier så jag ser en ände på det i alla fall. :-)

    Zooni och Åsa – skönt att höra att jag inte är ensam om att tycka så!
    Man har nog omkring sig ändå, tycker jag. Och när man har så begränsat med fritid så vill man ju välja noga hur man använder den. Precis som du skriver Zooni, så vill jag tillbringa min tid tillsammans med de som verkligen betyder något.
    Tänk min syster som har 6 barn… då är det inte särskilt kul med Luciafiranden och allt. Gånger 6! *hu*

    Mo – thanks sweetie! *hugs*