Var hittar vi julstämningen?

MC900412442

Så här när stora delar av Sverige fortfarande är snölöst och vädret är helt upp och ner kan det vara svårt att få till den där riktiga julstämningen. Vi på Stickamera vill gärna tipsa om några länkar som kan hjälpa julen på traven även i år.

Finska stickdesignern Veera Välimäki har i år en fin fin julkalender, där hon bjuder på någonting nytt varje dag fram till jul. Det kan vara mönster, både gratis och såna som är till salu, eller något annat pysselrelaterat som bidrar till att höja julstämningen.

Tålamodspåsen kör traditionsenligt en adventskalenderstickning i år igen och det är absolut inte försent att hoppa på eftersom det släpps en ny ledtråd varannan dag. I år ser det ut att bli en väldigt fin vante med roositud-mönster, ett perfekt tillfälle att prova på en annorlunda och rolig teknik.

På instagram har knittingwithewe (f.d. Stick och spinn-Frida) dragit igång en kampanj för en varmare och mer omtänksam december. Hon kallar det för en ”random act of kindness”-giveaway, du ska göra någonting snällt för någon annan i december, t.ex. hjälpa en granne med snöskottningen, ge bort en varm mössa eller ett mål mat till någon som behöver det eller prata en stund med någon som är ensam, dokumentera det och tagga bilden med #rakgiveaway och #knittingwithewe så deltar du i en fin utlottning som Frida står för. Gå in på knittingwithewe på instagram och läs mer om kampanjen!

Garnglädje är ordet bakom Lucka 3!

Och vi har dragit vinnaren! Stort Grattis till Ulrika Svedjerot i Gävle! Boken är på väg till dig!

Garnglädje

En extra eloge till “Linda” som kom med det roligaste förslaget, hon gissade på “Garndjäkel” och trodde vi kanske fått med fel bokstav! Hör av dig med din adress så skickar vi dig något! Vi vill gärna uppmuntra till att tänka “utanför ramarna”!

 

Intervju med “Stick och Spinn”-Frida

Stick o spinn Frida

“Stick och Spinn” – Frida

Ni känner henne säkert bäst som ”Stick och Spinn”-Frida, kvinnan bakom videopodcasten ”Stick och spinn”. Vi på Stickamera var nyfikna och ville veta lite mer om Sveriges enda (vad vi vet) videopoddare om stickning och vi fick oss en trevlig pratstund med Frida.

 

För många är du säkert lite av en doldis, berätta lite om dig själv.

Jag heter Frida Eriksson och bor i Uppsala med min pojkvän och min hund. När jag inte stickar eller spinner läser jag på förskollärarprogrammet på Uppsala universitet. Fast i ärlighetens namn stickar jag en hel del medan jag studerar också. Ett annat av mina intressen är att titta på podcaster och nördiga tv-serier.

 

Hur länge har du stickat? Hur kom det sig att du började? Berätta lite om din väg till stickningen.

Jag började sticka som barn eftersom min mamma stickade och jag blev nyfiken. Hon lärde mig räta maskor och jag stickade en liten stund men jag tröttnade snabbt. Första gången jag stickade något som blev mer än en liten ruta var på syslöjden. Då gjorde jag en resårstickad mössa på rundsticka. Jag minns att jag tyckte att det var ganska roligt men jag hade inte en tanke på att börja sticka på fritiden. Det var inte förrän i januari 2013 som tanken slog mig. Jag och min pojkvän tittade mycket på tv-serier och jag kände mig snabbt rastlös. Jag satt ofta med mobilen samtidigt eller målade om naglarna. När jag målat om naglarna fem gånger på en vecka började jag känna att det måste finnas något annat kreativt jag kunde göra. Jag hade broderat lite tidigare men jag kände inte att det var riktigt rätt. Jag minns inte om det var jag själv som kom på det eller om någon annan föreslog det men stickning kom upp som förslag på hobby. Jag mindes mössan och alla små lappar jag gjort som barn och tänkte att jag skulle ge det en chans. Så jag googlade fram ett mönster på halvvantar som skulle vara ett bra nybörjarprojekt och köpte garn och strumpstickor med hjälp av personalen i garnaffären här i stan. Med en del hjälp av youtube lärde jag mig teknikerna jag behövde och vips hade jag gjort ett par halvvantar till mig själv. Snart hade min systerson fått ett par strumpor med matchande halvvantar. Samtidigt hade jag hittat både ravelry och online stickcafé på facebook. Jag var ivrig och ville lära mig allt, genast! Pyttipannasjalen var väldigt populär och många pratade om hur lätt den var att sticka. Sagt och gjort, en pyttipanna blev det. Det tog många svordomar men rätt vad det var hade jag fått flyt i spetsstickningen. Jag kände mig oövervinnerlig och lade till lite egen design på själva sjaldelen med slätstickning och enkla hålmönster. Nu var jag redo att ge mig på spetssjalar! Spetssjalen Haruni hade lockat mig ett tag, en sån skulle det bli! Oj vad många svordomar det tog innan jag fick ge upp den. Det var lite för avancerat för mig som stickat i någon månad eller två och alltid stickade framför tv:n. Men jag fortsatte att prova mig fram med olika mönster och garner. Ofta blev det fel men ibland blev det rätt. Och på den vägen är jag nu.

 

Du säger själv att du är lite av en nybörjare fortfarande men du verkar vara en väldigt orädd stickare, hur lär du dig nya tekniker?

Ja, det är fortfarande många tekniker jag inte behärskar eller ens har testat. Flerfärgsstickning och jag kommer till exempel inte överens alls. Men jag är inte rädd att testa nya tekniker som det är ett projekt jag verkligen vill göra. Jag lär mig nästan alla nya tekniker genom youtube. Det finns otroligt många bra videos där om man söker på engelska.

 

 

De som följt din podcast Stick och Spinn vet att du är en passionerad spinnare, hur kom du i kontakt med spinningen? Vad har du för råd till de som vill börja spinna men som inte riktigt vet i vilken ände de ska börja? Vilken utrustning har du?

Jag kom i kontakt med spinningen genom amerikanska videopodcasts. Framförallt Kristin på Yarngasm Podcast har inspirerat mig mycket. När jag först hörde att folk fortfarande spann garn för hand tänkte jag att det lät onödigt krångligt. Jag tyckte det fanns så mycket fina garner i butikerna, det fanns ingen anledning för mig att spinna själv. Men så visade Kristin så många fina garner hon spann och berättade om hur det kändes att vara nybörjare och hur hon blev bättre. Hon visade också en av sina sländor, en Trindle som hon köpt från Etsy. Den såg väldigt modern ut och hade viktade armar som man kunde byta ut beroende på vad man ville spinna. Jag blev genast kär i den och bestämde mig snart för att köpa en egen och testa. Jag tittade på videos på youtube och jag var ordentligt kär i spinnandet redan innan min nya slända kommit fram till mig. Jag kastade mig över sländan och ullen jag beställt och oj vad roligt det var! Det tog ju ett tag att få ihop koordinationen men jag var såld. Jag började nästan genast drömma om en spinnrock och några månader senare hade jag köpt en Kromski Sonata som nu är döpt till Verdandi. Sedan dess spinner jag mest på henne men om jag vill spinna extra fint eller om jag vill spinna någon annanstans än hemma så tar jag med någon av mina två trindles. Jag har också köpt en understödd slända och en topptyngd slända som är handgjorda och svarvade av färgpennor av AaronMakesStuff på Etsy.

 

Du stickar och spinner mycket i material från indiefärgare, hur hittade du till dina favoriter?  Vad tycker du att man ska tänka på när man handlar från USA och Europa, har du några särskilda tips och råd? Har du råkat ut för några tråkigheter någon gång? Många drar sig för att handla från USA på grund av tullen, har du några tankar kring det?

Genom amerikanska podcaster och ravelry fick jag veta att det fanns handfärgade garner att köpa, inte bara de färger som företagen gjorde i fabrik. Jag blev snart såld på den lätt melerade färgen som man ofta får när man färgar för hand och började leta efter butiker. Det var en helt ny värld som öppnade sig. En färgsprakande värld fylld olika fiberblandningar både att spinna själv och i garnform. De första företagen jag handlade från hittade jag genom google och etsy sen har jag hittat fler genom ravelry och att andra har tipsat mig. Nerd Girl Yarns var en av de första jag hittade. Jag drogs till dem eftersom många av deras garner och fiber är färgade med inspiration från nördiga tevserier och att de kan färga garner i vilken färg man vill om man frågar dem. De har också en grupp på ravelry där jag genast kände mig som hemma och spenderade mycket tid. En annan favorit blev också Gourmetstash på etsy. Hon fokuserar på lyxiga ullblandningar och inte sällan är färgerna inspirerade av tv-serier och filmer jag gillar. Många av podcasterna jag följer har också egna butiker där de säljer sina handfärgade garner. Några exempel är Highland Handmades som säljer både ull och garn i olika färgkombinationer. Must Stash Yarns som säljer helt fantastiska självrandande garner och även enfärgade i olika tjocklekar. Gynx Yarns säljer färgglada garner i olika varianter, självrandande, melerade och enfärgade och hon har väldigt bra kvalitet på sina garner.

 

Jag tycker inte att man ska vara rädd att handla från butiker utomlands men precis som vid all onlineshopping så är det en bra idé att se vad andra säger om företaget innan man beställer. På Etsy brukar man kunna se hur bra betyg ett företag har och omdömen från tidigare köpare men handlar man från andra butiker kan det vara värt att leta till exempel på ravelry för att se vad andra tyckt. Jag har bara fått problem en gång. Jag köpte projektpåsar från en kvinna som sydde själv och hon tog en himla tid på sig att skicka dem. När hon väl gjorde det så fungerade inte spårningen och paketet kom aldrig fram. Jag tror inte att hon skickade det alls ärligt talat. Jag har tjatat på henne många gånger och hon har lovat att sy upp nya och skicka igen men nu var det ett år sedan så jag har gett upp hoppet om det. Men med tanke på att jag ofta köper från minst ett företag i månaden, ofta fler så känner jag inte att risken att bli lurad är så stor om man ser till att kolla vad andra sagt först.

 

Jag förstår att många drar sig för att handla utomlands ifrån på grund av tullen. Det gör egentligen jag med men när jag blivit kär i en vara så struntar jag i det och köper ändå. Ofta får jag betala tull men det brukar röra sig om ett par hundra. Det är förstås mycket pengar för den som inte har så mycket att röra sig med men för mig som redan köper ganska dyra garner så känner jag att det ändå är värt det. Varje härva i min garnlåda är unik och speciell, var och en har en egen plats i mitt hjärta. Den känslan får jag inte från fabrikernas mångproducerade garner så den känslan gör att jag känner att det är värt det trots tullavgifter. Jag försöker att alltid lägga på ett par hundra i huvudet innan jag köper något så att jag har tull medräknat i budgeten. Om jag inte behöver betala tull då så känner jag lite som att jag fick extrapris.

 

Du rör dig mycket i en engelsktalande stickvärld, hur hittade du dit? Vad skulle du säga till dem som blir nervösa av engelska mönster?

Jag kände ganska snart efter att jag börjat sticka att den svenska stickvärlden var för liten. Jag ville ha ett större utbud av mönster och grupper och genom ravelry hittade jag det. Jag började snart sticka efter engelska mönster när jag insåg att själva maskorna ju är de samma, de kallas bara något annat. Alltså behövde jag bara lära mig nya namn, inte så många nya tekniker. Jag skrev ut en lista med översättningar av sticktermer och sen började jag med ett mönster som inte var så avancerat så jag kunde vänja mig vid termerna. Jag tror att det är lätt att förstora upp det i huvudet och tro att det är svårare än vad det är. Men en avig maska är en avig maska oavsett om man kallar den avig eller purl. Och så ska man inte underskatta all hjälp man kan få online från andra stickare om man ändå kör fast.
Idag föredrar jag engelska mönster framför svenska, jag känner ofta att de är skrivna på ett mer logiskt sätt. De förklarar tydligare vad de vill att man ska göra.

 

Hur kom det sig att du började podda? Varför just en videopodd? Du är alltid så naturlig och helt prestigelös inför kameran, är det någonting du har övat på eller kommer det naturligt? Hur bestämmer du vad du ska prata om i podden?

Jag hittade poddar genom Stickpodden. Jag blev helt frälst och ville hitta fler att lyssna på så jag började söka efter fler. Plötsligt dök det upp en podcast med video som jag började titta på. Jag tyckte det var trevligt att se vem det var som pratade och så smidigt att de kunde visa utan att jag själv behövde sitta och klicka på länkar för att se vad de pratade om. Jag kände att det kanske var något jag själv skulle tycka var roligt så jag bestämde mig för att testa, eftersom jag tittade mest på videopoddar så var det en videopodd jag ville ha. Det var ohyggligt nervöst att spela in men jag gillade det ändå. Det tog många avsnitt innan jag började känna mig någorlunda bekväm framför kameran. Det var ett himla fixande och donande, jag sminkade mig och fixade med håret en lång stund innan och var alltid nervös. Till slut bestämde jag mig för att det fick vara ett slut med det. Så jag spelade in ett avsnitt i mjukiskläder och knappt något smink och inget manus. Det fick bli som lite terapi och samtidigt så kunde jag känna att nu hade alla ändå sett mig fixad så då kunde jag släppa på den stressen som jag visste egentligen var helt onödig. Människor tittar ju inte på en stickpodd för att se hur uppfixad man är utan för att se stickning. Men det hade blivit som en fix idé så jag var tvungen att göra något åt det. Efter det har jag känt mig mycket mer avslappnad. Jag är fortfarande nervös och ofta får jag börja om flera gånger innan jag kan göra ett helt avsnitt men det går bättre för varje gång.

Jag brukar sällan ha några förbestämda ämnen utan jag pratar om vad som hänt sen sist och så visar jag vad jag stickat, spunnit och handlat. Ofta blir mina avsnitt så långa att jag inte känt att det finns utrymme för mer. Jag är väldigt spontan med mitt poddande så det är sällan jag förberett något.

 

Nu har jag bestämt mig för att ta podden vidare till nästa steg. Eftersom jag umgås mycket med amerikaner online på ravelry och instagram så har många av dem frågat om jag inte kunde ha en podcast på engelska så de kunde förstå vad jag pratade om. Blotta idén har varit helt otänkbar för mig tidigare. Jag var nervös nog som det var, att behöva prata engelska också var bara för mycket. Men efter att ha stött och blött det tillsammans med en vän så har jag nu bestämt mig för att lägga ned Stick och Spinn och starta en engelsk videopodd istället. Den heter Knitting With Ewe och det första avsnittet ligger redan ute för den som är intresserad. På www.knittingwithewe.com kan man få mer information.

 

I USA finns det hur många stick och handarbetspoddar som helst, men det finns fortfarande inte så många i Sverige, tror du att det finns ett utrymme för fler poddar? Har du några råd till den som är sugen på att börja podda? Vilken teknik använder du dig av?

Jag tror att det finns utrymme för många fler poddar. Alla poddare har sin egen stil och sin egen smak när det gäller projekt och garner. Så ju bredare utbud det finns ju lättare är det att hitta en podd man gillar.

Om man är sugen på att börja så tycker jag absolut att man ska våga testa. Man kan ju spela in ett pilotavsnitt och se hur det känns. Om det känns bra är det ju bara att fortsätta och om man inte gillade det så behöver man ju inte ens lägga upp det.

Jag använder en Sony Handycam HDR-PJ320E och ett stativ när jag spelar in. I dagsläget har jag ingen extern mikrofon men jag har funderat på att skaffa en. En annan sak som står på önskelistan är belysning. I dagsläget är jag väldigt beroende av dagsljus och det är svårt att få belysningen någorlunda bra.

När jag redigerar använder jag iMovie och jag lägger upp avsnittet till iTunes genom Podcastgarden och på youtube. Podcastgarden kostar ett par dollar i månaden så den är billig men tyvärr inte felfri. Det finns andra tjänster men de är betydligt dyrare och jag försöker hålla nere produktionskostnaden.

 

Har du några favoritpoddar du vill tipsa om?

Mina favoritpoddar är utan inbördes ordning: Yarngasm en indiefärgare från Brooklyn som både stickar och spinner.

The Dyers Notebook som ligger bakom butiken Gynx Yarns, hon pratar om vad hon stickar och spinner, vad hon lägger upp i butiken och svarar på frågor om att färga garn själv.

Sassy Pants Knitter bor i södra USA och pratar om stickning, spinning och livet i allmänhet.

 Yarnivore ligger bakom butiken Knitters Nightmare, hon pratar om stickning, spinning, sin butik och hur det är att vara gift med en marinsoldat. Sist men inte minst The Must Stash Podcast, två tjejer från Texas som pratar om sin stickning, spinning, garnbutiker, vad som händer i stickvärlden och sin familj. Och om jag behöver kunna titta på något annat samtidigt så lyssnar jag på den svenska podden Rätt Avigt, jag gillar verkligen deras humor och de känns så avslappnade när de pratar och jag blir ofta sugen på att sticka saker de pratat om.

Nu sätter snart vår Knit-along igång – bli med!!

Stickameras uppifrån och ner KAL

 

Vi på Stickamera och Dödergök är glada och stolta över att kunna bjuda er på något alldeles extra.

Under november, december och januari kommer här att hållas en Knit-a-long för dig som vill sticka en uppifrån och ner kofta efter dina egna mått,Tillsammans kommer vi att gå igenom alla moment från modell och garnval till vilka knapphål som blir snyggast och hur du blockar ditt färdiga plagg.

KAL:en riktar sig dels till dig som är nybörjare på koftstickning men också till dig som kanske stickat många plagg men aldrig riktigt får den där perfekta passformen. Här får du möjlighet att göra ditt eget grundmönster som passar just dig, din kropp och din stickfasthet.

KAL:en kommer att vara en “brevkurs” i bloggform och den kommer att bestå av åtta delar, en del släpps varje vecka med början 17 november 2014 och sista delen släpps 5 januari 2015. Den kommer att hållas öppen fram till 31 januari och bland dem som rapporterat in en färdig kofta före 31/1 kommer det att lottas ut mycket fina priser.

Eftersom många frågat så kan jag avslöja att man faktiskt kan följa knit-alongen även om man inte har någon blogg, men man går miste om chansen att vinna fina priser. Och det är ju så lätt att starta en blogg bara för detta och sedan kan man ju avsluta den om man inte vill blogga vidare! Välkomna!

Läs mer och anmäl dig här!

Garn & pocket -byte!

Garn&Pocketbyte

Har du läst en riktigt bra bok eller hittat ett nytt favorit-garn?

Passa på och dela med dig av dina upptäckter till någon annan!

I det här bytet har du din chans att pigga upp din byteskompis med mjukt fluffigt garn och spännande läsning, precis vad som behövs i gråa november. Läs mer här!

Intressant och lärorik Podcast

Vi måste tipsa om den fina podcasten knit.fm, podden drivs av designern Hannah Fettig och kvinnan bakom garnmärket Quince and co, Pam Allen. Varje avsnitt handlar om hur du kan förädla dina stickkunskaper och på så sätt bli en modigare stickare.

I det senaste avsnittet gästas podden av designern Amy Herzog som berättar om hur du ändrar i ett mönster för att det ska passa just dig. Många intressanta tips och trix utlovas
knitfm

Intervju med “AVMASKAT” – Sveriges nya sticktidning

Det är säkert många med oss som har saknat en svensk modern sticktidning med intressant läsning och mönster från svenska designers. I september kom första numret av Avmaskat ut och Stickamera fick en chans att prata lite med Anna Nilsson och Kamilla Svanlund som är eldsjälarna bakom Sveriges enda e-tidning om stickning.

Foto: Fröken Nilssons Fotografiska

Foto: Fröken Nilssons Fotografiska

Vilka är då grundarna till Avmaskat?

Kamilla Svanlund, kanske mer känd som ”Arga stickaren” i bloggvärlden, beskriver sig själv som en lagom nöjd kvinna från Västerbotten. Hon bor nu i Östersund och arbetar dagtid på fritidshem och i förstaklass.

Kamilla har stickat sen hon var sex år och hon började designa egna mönster som 16-åring. Förra året debuterade hon som författare tillsammans med Clara Falk med hyllade boken ”Vantar för alla årstider”. På fritiden jobbar Kamilla med stickdesign, fotografi och Avmaskat.

 

Anna Nilsson, även känd som Playsweetmusic, kommer ursprungligen från Skåne men är numera bosatt i Göteborg där hon måndag till fredag jobbar på en perennplantskola. Anna lärde sig att sticka som 6-åring och har stickat aktiv sen slutet av högstadiet. Hon publicerade sitt första mönster 2012. På fritiden färgar Anna också garn och ull i liten skala som ibland säljs på etsy och ibland spinns på den egna spinnrocken.

 

Hur föddes idén med ”Avmaskat”?

Sedan det att vi lärde känna varandra hade vi pratat om att samla alla fina svenska designer som finns där ute och göra något storartat tillsammans. En samling eller liknande för att hylla och lyfta fram svensk stickdesign. Efter ungefär 6-7 månaders fundering ville vi ha något som varade lite längre, ett större projekt där vi också kan lyfta fram inte redan etablerade designer. Eftersom Kamillas sambo har en gedigen karriär inom tidningsbranschen föll det sig naturligt med någon slags tidning och med våra digitala designkarriärer slutade det i en e-tidning.

Vi har också en kärlek till form och formgivning, det är en viktig del i att göra Avmaskat.

 

Vad har ni för framtidsvision för tidningen?

Vi har stora visioner, men vi försöker att bromsa oss själva i vad som kommer i framtiden och fokuserar nu på att leverera så bra nummer som vi bara kan. Men målet med tidningen är att hitta nya designer, lyfta fram dessa tillsammans med redan etablerade svenska designer. Men som sagt, först och främst ska vi hitta formen för Avmaskat och sedan utvecklas från det.

Vi ska också sparka igång stickskolan, vilket kommer att vara videolektioner med olika tekniker och allt du behöver kunna inom stickning.

 

Ser ni det som positivt eller negativt att ni bara är två i redaktionen? Hur fördelar ni arbetsuppgifterna?

Det är lite kluvet, det är korta ställtider i form av att om vi ska ha ett redaktionsmöte är det bara att ringa den andra. Men det är lite jobbigt eftersom vi inte riktigt kan bolla idéer mer än med varandra, vi involverar nog rätt många fler i idéerna på våra håll för att se om det är något som skulle vara roligt att ha med. Att vi bara är två är egentligen bara officiellt, inofficiellt består nog redaktionen av 20 personer.

Arbetsuppgifterna är uppdelade så som att den som har tid att göra något gör det, livet ser ut som så att ibland har Kamilla mer tid och

ibland Anna, men sluttampen tar vi alltid tillsammans och läser, granskar och justerar. Vi är olika bra på olika saker och försöker att ta det vi är bäst på helt enkelt och än så länge har det fungerat bra.

Kamilla kommer agera ansvarig utgivare och kommer därmed ha den slutgiltiga rösten om allt, men något typ av veto har aldrig behövts.

 

Vad är ni ute efter när ni avgör vilka mönster som kommer med i tidningen? Är det till exempel annorlunda lösningar i mönsterkonstruktionen eller är det plaggets utseende som avgör?

Det är först och främst det estetiska som avgör om det kommer med eller inte. Men att det håller ihop med temat vi tänkt att tidningen ska ha är också viktigt, om vi inte känner att det riktigt stämmer kommer vi tyvärr vara tvungna att sålla ut dessa plagg. Att säga ”tack men tyvärr” är något som känns extremt motigt för oss båda, det är svårt att säga det på rätt sätt.

Kreativa och annorlunda lösningar är alltid roligt och de premieras alltid. Vi försöker också att ha en balans i vilka plagg vi har med, en tidning med exempelvis 7 mössor i skulle inte jag vilja köpa själv så vi satsar på en mångfald där. Plagg och accessoarer har också större chans att komma med än plagg för barn, därmed är det inte sagt att det är en omöjlighet.

 

Kan vem som helst bidra till tidningen? Om ni till exempel skulle få in ett både smart skrivet och fantastiskt fin mönster, handskrivet på en sida i ett kollegieblock, skulle det kunna komma med?

ALLA kan bidra och vill någon skicka in ett analogt bidrag är det bara att maila oss på kontakt@avmaskat.se så får de en adress av oss att skicka det till. Men digitala bidrag föredras ju givetvis eftersom helt analoga bidrag kräver mer arbete från oss och det innebär mer tid. Tid är något det är ont om eftersom Avmaskat är något vi arbetar med på helger och kvällar.

 

Varför ska man få ett mönster publicerat i ”Avmaskat” istället för att sälja det själv på Ravelry, vilka fördelar ser ni?

Oj, det är en klurig fråga. Vi som själva är indiedesigner vet hur mycket arbete som läggs ner på ett mönster och hur lite betalt våra fantastiska designer tar för det arbetet.

Men vi ser det som att det dels är det ett sätt att få synas på den lokala marknaden i Sverige (och norden faktiskt) och sedan är det en tillgång för både designer och Sticksverige. Det är också roligt att få arbeta med andra personer och få sina alster fotograferade av en professionell fotograf.

Till skillnad från många andra tidningar återgår fulla rättigheterna till designern när nästa nummer kommer ut och då har designern rätt att släppa mönstret även på andra språk.

 

Om ni skulle ta pulsen på stick-Sverige, vad ser ni för olika trender just nu?

Det är svårt, vi båda är nog rätt trendokänsliga i vad vi gillar (vill vi gärna tro).
Jag (Kamilla) tycker mig ana en viss trend i att det är många finstickade koftor som gäller, ju tunnare garn desto bättre och det tror jag är lite av en effekt av Magasin Duett.

Långsam stickning överlag verkar vara en stor grej, det är härligt när stickning får ta tid. Skrytstickning kan den också kallas eftersom långsam stickning ofta är rätt avancerad stickning. När det gäller koftor ser jag att midjekorta, figurnära koftor är något som många stickar. Sedan börjar även fler och fler stickare att spinna, en kunskapstörst om hur garnet är uppbyggt och fungerar är en trend jag gärna ser håller i sig.

 

Jag (Anna) har aldrig låtit mig påverkas mycket av vad andra tycker är trendigt, på gott och ont kanske. Jag blir alltid lite avig till de mönster som alla andra stickar, för jag tycker att stickningen slutar att vara så unik som den är. Det är det som jag tycker är det roligaste, att ha plagg som (nästan) ingen annan har. Det är egentligen lite fånigt av mig eftersom något handstickat alltid blir något unikt även om 1000 andra har stickat efter samma mönster innan.

Men det jag ser som en uppkommande trend är att materialet blir viktigare, stickare är villiga att betala mer för garn som de vet är kvalité. Garnet ska gärna vara från någon indiefärgare, av någon ovanlig fiber, gärna schysst framställt. Det tycker jag är väldigt härligt!

Sen håller jag med Kamilla om att det är fler och fler som blir intresserade av att spinna sitt eget garn, eller i alla fall prova på hantverket och på så sätt få större förståelse för stickningen.

 

Vad har ni för råd till dem som vill starta upp en egen verksamhet som rör stickning på något sätt? (Det kan vara allt från ett starta en garnaffär, till att börja designa egna mönster.)

GÖR DET! Men var beredd på att det kostar, det kostar hur mycket tid som helst och kanske till och med pengar. Kolla mycket på hur andra gör, om ingen annan gör det du vill göra undersök varför. Precis som att starta vilket företag som helst handlar det om marknadsundersökningar, tillgång och efterfrågan. Vad saknas? Vad kan jag bidra med?

Gör planer, gör listor och brinn för det du gör, med hela hjärtat och lite till.

Det var så vi gjorde med Avmaskat, vi tyckte att det saknades en svensk, renodlad sticktidning och då fick vi helt enkelt se till att det startades en sådan. Med tanke på den respons vi fått så skulle vi säga att det var en mycket riktig bedömning.

Ny redaktion på Sticka Mera!

I början av året lanserades ju nya Sticka Mera. Nu fortsätter vi utvecklingen med att tillsätta en redaktion som kommer att jobba med innehållet på sidan. Redaktionen består av följande personer:

SONY DSC

Karin Strömberg-Lundqvist

Jag heter Karin Strömberg-Lundqvist, 48 och det är jag som äger och driver Gårdsmejeri Ostbiten som numera driver Sticka Mera-sidan. På vår gård har vi fjällnära kor, får och angoragetter. Vi har även en massa hönor och dessutom ett par elefanter! Nejdå men ett par väldigt stora Shire-hästar!

Mjölken från korna blir till ostar i vårt mejeri, och ullen från fåren och getterna blir till underbara garner. Äggen från hönorna blir till goda bakverk i vårt café men går även att köpa i gårdsbutiken.

Jag har ett textilt förflutet och ”hittar på” mönster och annat lite nu då.

lisan

Lisa Bomble – Visalisa

Lisa Bomble, 35 (snart 36) år. Bor i ett torp i skogen söder om Alingsås med make, hundar, katter och snart ett barn. Doktorerar inom planering och deltagande vid Chalmers Arkitektur. Har (minst) en stickning i händerna sedan 2005 och älskar att lära mig mer, mer, mer om garn och maskor. Håller lite kurser här och var och bloggar under nätnamnet Visalisa.

Dödergök

Erika Guselius – Dödergök

Erika Guselius, 35 år, bor på landet med hundar och höns, stickar så mycket som möjligt av min vakna tid och bloggar sen sju år tillbaka som Dödergök.

Smygmari

Rakels mage, Mari Ekelöf och lilla Leah

Mari Ekelöf,47 har halkat in på det här tack vare att jag är en ostälskare. Jag bor granne med gården och har varit stamkund innan jag blev anställd, vilket jag blev när jag var här på en ostprovning med mitt före detta jobb! Jag har tidigare jobbat med att inreda med möbler och gardiner till kontor och offentliga miljöer. Jag har även jobbat med import och export. Jag har hästar, katter och en hund som sköter om mig när jag är hemma.

Jag har inte stickat så mycket hittills men jag har gjort det förr och vill lära mig sticka mera!

Jag kommer att jobba mer administrativt med Sticka mera nu och det är mig ni numera når via mailen. Och just nu är det jag som försöker hålla liv i gårdsbloggen.

Karin och elefanter

Karin och “elefanterna”

Inom kort kommer vi i den nystartade redaktionen att märkas mer på Sticka Mera då Ulrika Korkala som jobbat med sidan tidigare ska vara lite ledig. Helt ledigt får hon dock inte vara, utan kommer fortfarande att finnas med som sakkunnig i bakgrunden.

Mycket spännande saker och aktiviteter väntar på att få göra entré på sidan, så håll koll!!

Instagramfavoriter

När vi ändå tipsar om barnplagg så måste vi dela med oss av några norska instagramfavoriter som bjuder på massor med stickat till de minsta, användarna guroubisch, littleedithsknit och panda_mr är bara några av alla norska stickande konton på instagram som alltid inspirerar med sina vackra bilder på baby och barnplagg.